Varför gör människor inte en förändring,
när de har en livssituation som inte är bra för
dem och vad kan man göra för att hjälpa? Det
är frågor som man länge undrat över.
Nu har forskning med tydlighet visat att det finns sätt
att öka människans inre motivation till förändring.
Rådgivningsmetoder som MI (Motiverande samtal, eng.
Motivational Interviewing), vilket är ett förhållningssätt
och metoder för kommunikation, har utvecklats för
att locka fram och stärka den inre motivationen till
förändring. MI rekommenderas även av socialstyrelsen
som en av två samtalsmetoder med god evidens.
Upphovsmännen till MI är William R Miller och Stephen
Rollnick. Metoden baseras på deras erfarenhet av arbete
med missbruk och kliniskt forskningsarbete. Miller och Rollnick
definierar motiverande samtal som en klientcentrerad, styrande
metod för att höja den inre motivationen för
förändring genom att utforska och lösa ambivalensen.
MI bygger på ett samarbete mellan klienten och rådgivaren,
där de är jämlika.
Upphovsmännen gav 1991 ut boken Motivational Interviewing:
Preparing People of Change Addictive Behaviour. Boken reviderades
2002 och fick titeln Motivational Interviewing, Preparing
people for Change.
MI kan användas i allt förändringsarbete, i
behandlingsarbete, vid medarbetarsamtal etc. Från början
användes MI främst vid motivationsarbete vid missbruk
men idag används den av personal från såväl
kriminalvård, skolhälsovård, primärvård,
socialtjänst, arbetsförmedling, behandlingshem m.fl.
MI syftar således till att öka klientens motivation
till förändring och tro på sin egen förmåga
att klara av att göra förändringen. Klienten
är den som ansvarar för sin förändring.
I MI använder man sig av en noggrann lyssnarteknik och
av givna samtalsredskap. Med hjälp av de samtalsredskapen
kan rådgivaren stödja och hjälpa klienten
vidare i förändrings-arbetet utan konfrontation
och övertalning. Motstånd ses som ett tecken på
att klienten inte är redo för förändring.
Vidare utgår man ifrån att klienten har de resurser
och en motivation som behövs, för att göra
en förändring, och en uppfattning om, att den inre
motivationen ökar genom att rådgivaren stödjer
sig på klientens egna uppfattningar, värderingar
och mål. Motivation enligt MI uppstår ur samspelet
mellan upplevd angelägenhetsgrad för förändring
och en tilltro till att den kan genomföras.
Målet är att hjälpa någon
med dennes förändringsarbete, vilket kan vara både
en inre förändring d v s tanke- eller känslomässigt
som en yttre förändring.
På ett harmoniskt, hänsynsfullt och ansvarsfullt
sätt, följer rådgivaren med i klientens förändringsarbete.
Strategier för samtalet i MI är
följande: Bekräfta klienten och Lyssna på
ett reflekterande sätt. Använd Öppna frågor
och regelbundna Summeringar av samtalet. Locka fram
Förändringsinriktade uttalanden.
För att kunna anpassa sig till vart klienten befinner
sig i samtalet används följande Principer:
Utveckla diskrepans. Rådgivaren hjälper
klienten att bli medveten om en skillnad mellan hur det är
nu och hur det skulle kunna vara.
Rulla med motstånd. Motstånd ses som
ett tecken på klientens oro och skepsis inför en
förändring. Rådgivaren undviker en konfrontation
genom att ”rulla med” när det inträffar.
Kompetens. Rådgivaren stödjer klientens
tilltro till egen förmåga genom att förmedla
upplevelsen ”Jag kan!”
Empati. Rådgivaren visar på ett tydligt
sätt att hon vill och försöker förstå
klienten.
Vägspärrar och fällor.
Det kan ibland vara frestande att börja ge råd
och tala om vad klienten borde göra, speciellt när
klienten visar tecken på att motståndet minskat
och börjat prata om det positiva med att göra en
förändring. Se upp! Glöm inte att aldrig ge
råd om inte klienten frågat efter det eller att
du som rådgivaren frågat om lov. Tänk också
på vilken nivå klienten befinner sig på
i sitt förändringsarbete, så att ni inte hamnat
på olika nivå eller inte längre har samma
mål. När samtalet stannar upp, är det stor
risk att detta inträffat, en väggspärr sitter
i vägen.
Bilfärd
MI brukar ibland symboliseras i form av en bilfärd eller
bergsklättring. Först bestämmer man sig för
att man ska resa och därefter målet. Sedan tar
man fram en karta och kompass för att få svar på
frågan hur man kommer dit. För att nå målet
måste man också ta hänsyn till väderlek
och andra förhållanden som t ex. väglag, trafik
och andra människor om fler ska med. Man måste
under hela resan iaktta försiktighet, då man kan
stöta på hinder som inte fanns med i beräkningen,
t ex. vägarbeten, snöoväder och annat, vilket
kanske gör att man behöver ta en annan väg
för att komma fram.
Mer att läsa om MI finner du bland annat på folkhälsoinstitutets
hemsida http://www.fhi.se.
